Att anlända i St Andrews en eftermiddag i september med klart väder och hög himmel och inte ha golf på menyn kan vara en aning påfrestande, eller som idag, en direkt njutning.
Istället för att jäkta hit på A92 från Edinburgh, har vi bilat utmed Fifes kust för att komma i rätt sinnesstämning inför återseendet med St Andrews. På fel sida av vägen har vi i sakta mak kört utmed Firth of Forth, passerat de gamla rara byarna Elie, St Monans, Anstruther och Crail.
Vi har längtansfullt blickat in genom grindarna mot
Kingsbarns men vi har framför allt tagit tid på oss och ätit en lång lunch i restaurangen på den nya banan
Castle Course, någon kilometer sydost om St Andrews. I blickfånget utanför fönstret ligger nians och artons dubbelgreen som en grön infinitypool ut mot Nordsjön.
Att som vi ha varit i St Andrews en handfull gånger men inte spelat
The Old Course får nog betraktas som ovanligt. Vi har spelat i princip alla banor i trakten men aldrig
The Old Course. Vi har hängt vid staketen vid första tee och artondes green varje år men ändå aldrig sett till att komma ut på den äldsta av golfbanor.
Den här gången är det annorlunda.
Den här gången fick vi starttid.
På St Andrews Trusts skärm nere vid första tee lyser våra namn i skymningen. Det känns pirrigt. En blandning av förväntan och nervositet.
Vår vana trogen sedan ett par år avrundar vi första dagen i St Andrews på underbara och relativt nyöppnade Seafood restaurant. Restaurangen fick pris som Skottlands bästa 2005, och är byggd som en glaslåda alldeles ovanför klipporna bakom golfmuseet.
Efter krabbor från Pittenweem och god champagne, vandrar vi de 90 stegen upp till lägenheten i Gillespie Wynd där vi har inkvarterat oss.
Nervositet över att spela
The Old Course handlar alltid om första tee. Möjligen ibland även om utslag och inspel på artonde men i de flesta fall är njutningen så stor då att man helt enkelt inte har någon lust att vara nervös. Så många är dock skrönorna om vad som utspelats på första tee genom åren att det skulle ta alltför mycket tid att fördjupa sig i dem, men de handlar samtliga om misslyckanden.
I alla dess former.
Duffar, kvick-hookar, slicar ut över staketet eller liknande.
Startern har sett allt.
All den nervositet som genomsyrar golfares upplevelser kring första tee tiofaldigas på
The Old Course första hål. Det finns inget annat golfhål i världen där spelarna är så darriga på premiärhålet.
Att ängslan är stor på första tee blir vi själva vittnen till nästa morgon.
Vår starttid ger oss gott om tid att studera japaner, britter, skandinaver men framför allt amerikaner skicka bollar kors och tvärs över den enorma gräsyta som utgör första och artondes fairway. Sanningen är den att det kan inte finnas många andra inledningshål i världen som ger spelaren så mycket yta att träffa.
Att se alla dessa spelare ge sig ut på
The Old Course lugnar ner oss. Till en början. Kan de så kan vi. Man blir tydligen inte avspisad från banan på grund av en duff, slice eller tok-hook.
Men kaninhjärtat kommer ändå som ett brev på posten när våra namn ropas upp. Startern, som sannolikt gått kurs i att lugna ner nervösa golfare på första tee, ger oss ett varmt bemötande och har ett klingande skratt som gör att vi klarar oss iväg utan katastrofer. Efter inspelet över Swilcan Burn är nervositeten som bortblåst och spelet bara en njutning.
The Old Course, som bana betraktat, är inte lik någon annan bana du någonsin spelat. Banan känns väldigt gammal, hålen korsar varandra här och där, den annorlunda upplevelsen av dubbelgreener.
Som vackrast är banan ute på udden där den vänder. Som mäktigast är den på de två sista hålen. Att få slå sin drive på sjuttonde över hotellet, precis som man så många gånger sett på tv, är magiskt. Att försöka ta den diaboliska greenbunkern ur spel på samma hål är fantastiskt spännande.
Upplevelsen av
The Old Course skiljer sig väldigt mycket från de andra magiska golfupplevelserna vi har under tiden i St Andrews.
Vi spelar nyrenoverade
The Duke’s, där ingen av oss någonsin haft över 30 poäng. Vi kämpar oss igenom resans roligaste runda i hällregn och vind på New Course, en match som varar ända till artonde. Vi tar på spenderbyxorna och ägnar en hel dag åt sagolika
Kingsbarns. Att vara på
Kingsbarns från morgon till kväll och spela två varv kan faktiskt kännas som att få provsmaka lite av paradiset. En plats man egentligen aldrig vill lämna.
Att äntligen ha fått gå
den historiska golfvandringen på
The Old Course känns underbart. Men mer än att vara en oförglömlig golfupplevelse tror jag att den binder ihop alla de känslor vi hyser för St Andrews som stad eller plats. För St Andrews är så mycket mer än
The Old Course. Så väldigt mycket mer.
St Andrews är en stad jag gärna skulle vilja spendera tid i oaktat golfen.
I St Andrews stannar jag ofta länge vid mäklarnas skyltfönster och drömmer om ett liten lägenhet som man kunde renovera och fixa till och där kompisarna kunde komma och gå och göra en sällskap nere på banorna på heden.
Golfen har blivit allt mindre central i våra resor hit. Vi pratar ofta om att vi vill hitta mer tid att bara strosa runt i staden, sitta på något av caféerna, vandra längs den milslånga stranden West Sands med jycken eller bara hänga nere vid
The Old Course och skratta åt eller beundra inspel och utslag.
I höstas tog jag mig friheten att spendera två veckor i denna underbara stad.
Efter att ha läst den härliga boken ”Two years in St Andrews” av George Peper, under 25 år chefredaktör för Golf Magazine, har jag tänkt mig att; eftersom två år kan bli svårt – är två veckor i alla fall en bit på väg mot drömmen om att tillbringa mer tid i St Andrews.
”The Auld Grey Toon” som St Andrews ofta kallas ligger mycket vackert långt ut på halvön som utgör Fife. Det är lätt att göra jämförelsen med Bjärehalvön och dess bördiga marker och mysiga små byar. Men det som gör att St Andrews inte är ännu en trött och sömnig by stavas Skottlands äldsta universitet.
Staden sjuder av liv och rörelse, kultur och mat, caféer och konst. Att det är på det viset beror alldeles klart på de drygt 7 000 studenter som går på universitetet från 1413.
Vi har lagt de flesta starttider efter lunch för att i lugn och ro kunna vandra runt i staden, äta lunch på klubben och fortfarande ha gott om tid innan vi lagar middag i lägenheten eller går ut på stan för att hitta middagsbord. Äntligen har vi givit oss tid att inte bara jäkta till och från banorna utan kan i stilla ro ta in atmosfären i att vandra hela vägen från R&As välkända klubbhus, längs med The Scores, ända fram till den gamla hamnen, där vi blickar bort mot nya
Castle Course. Eller att vandra upp och ner för Market street, blicka in i de små gränderna, eller stanna till på någon av pubarna för en öl.
En kväll möter vi faktiskt George Peper, golfredaktören som sålde huset utanför New York och köpte en lägenhet på The Links, längs med 18:e på
The Old Course. Han är uppklädd i smoking, rastandes de två hundarna på 18:e!
Jag funderar på hur man skulle få till det på samma sätt som Mr Peper. Att skapa sig ett liv här i St Andrews.
Hmmm, pundet är rekordbilligt, hund till stranden har jag, barn är ju anpassningsbara, hustrun älskar att vandra och vad är vackrare än kusten i Fife? Sen var det bara det där med att jobba…
Men allt det där är ju världsligt och skulle kunna gå att lösa.
Den stora frågan är hur man löser utmaningen att spela
Kingsbarns så ofta man vill till hanterbar greenfee…
Text Henrik Meerburg.
5 golfbanor i St Andrews du inte får missa!
Det finns ett 10-tal riktigt smakliga banor i och kring staden St Andrews, men vi har valt ut de 5 banor du absolut inte får missa om du vill uppleva det bästa av St Andrews…
The Old Course
Betyg: 4
Banarkitekt: Okänd.
Byggår: Okänt.
Omdöme: Världens äldsta golfbana. Atmosfär och upplevelse därefter. Måste naturligtvis spelas någon gång under en sann
golfares liv.
Greenfee: 1 470 kr.
The Old Course
Foto Getty Images
New Course
Betyg: 4
Banarkitekt: Old Tom Morris.
Byggår: 1895.
Omdöme: Sägs vara stadens invånares favoritbana. Lite smalare och tydligare i konturerna än mer kända grannbanan Old Course.
Greenfee: 730 kr.
www.standrews.org.uk
Foto Getty Images
Jubilee Course
Betyg: 5
Banarkitekt: Angus/Auchterlonie/Steel.
Byggår: 1897.
Omdöme: Ansedd som den tuffaste utmaningen av banorna på heden utanför St Andrews.
Greenfee: 730 kr.
www.standrews.org.uk
Foto Getty Images
Castle Course
Betyg: 4
Banarkitekt: David Kidd.
Byggår: 2008.
Omdöme: Det senaste tillskottet av banor i St Andrews. Öppnades för spel 2008. Ett mästerverk med fantastisk utsikt över hav och stad.
Greenfee: 1 350 kr.
Castle Course
Kingsbarns
Betyg: 5
Banarkitekt: Mark Parsinen/Kyle Phillips
Byggår: 2000.
Omdöme: Världens dyraste ”pay and play”-bana? Inga medlemmar, men en unik golfupplevelse för den som är beredd att betala. Havet är i doft- och blickfånget från varje hål.
Greenfee: 1 860 kr.
Kingsbarns
