San Diego i södra Kalifornien har begåvats med ett underbart klimat, fantastiska stränder och suverän golf. Räcker det för att man inte ska längta hem?

”it never rains in Southern California”, sjöng Albert Hammond i sin slagdänga från sjuttiotalet. ”It pours...”

När vi anländer till San Diego i januari är det både kallt och blött. Regnet vräker ner och hade jag inte spenderat de senaste 18 timmarna i luften och på diverse flygplatser, skulle jag inte kunnat gissa att vi landat i det allra sydvästligaste hörnet av Kalifornien, just norr om gränsen till Mexico.

Vi misströstar kort, men så snart vi hämtat hyrbilen och tråcklat oss ut på det enorma motorvägsnätet lättar våra sinnen i takt med att ljuset bryter in utifrån havet.

Efter regn kommer sol!

San Diego är en av landets största städer, med en intressant historia och spännande historiska kvarter, till brädden fyllda av restauranger, shopping och nöjen. Här finns stora universitet och vem minns inte att det var just här som Coq Rouge fick sin specialutbildning. Jodå, militären är en stor del av stadens historia, på grund av läget, precis som influenserna från grannlandet. Spanska är faktiskt det största språket i San Diegos södra delar.




Vänd blicken norrut och du hittar några verkligt eleganta badorter, charmiga surfparadis och rikemanstillhåll som La Jolla. En författare beskrev staden som ”ett bra ställe för pensionärer och deras föräldrar”.

Även för golfturister har San Diego med omnejd mycket att erbjuda. Ett tjugotal banor med Torrey Pines i spetsen gör att det finns något för alla smaker.

Klimatet kan jämföras med svensk sommar året runt. Det är kort sagt behagligt, och blir sällan så otäckt varmt som inåt landet eller i närbelägna Los Angeles. Visst regnar det då och då, men i snitt bara runt sex dagar per år!

De solsmekta stränderna kantas av mer eller mindre sammanvuxna förorter – alla med sin egen publik och stil. Vi susar raskt förbi dem mot Four Seasons lyxresort Aviara, strax ovanför Encenitas.



Lyxen är påfallande redan vid entrén, men var beredd på att det kostar många sköna dollar i dricks varje gång du vill ha något gjort. Vi ser storögt på när bilnycklar byts mot 20-dollarsedlar utanför hotellets parkering, men efter någon dag känns det naturligt. Det är verkligen inget fel på servicenivån, den är kort och gott förstklassig.

Generellt är det ett ämnesområde där man besitter expertis. Du känner dig alltid uppmärksammad – i matbutiker, restauranger och på golfklubbar. Sedan spelar det ingen roll om det är fejk eller ej.

Aviara valdes till södra Kaliforniens bästa golfresort av ansedda Condé nast Traveller år 2008 och banan, som ritades av legenden Arnold Palmer och öppnade i juli 1991, beskrevs då som landets bästa nya bana.

Resorten som sådan är verkligen njutbar och banan är inget undantag. Den böljar fram i natursköna omgivningar och bjuder på en hel del svårigheter i form av välplacerade bunkrar och stora dammar.

Det är en utsökt resortbana, som du kan spela om och om igen utan att tröttna på designen och blomsterprakten.

Efter en öl i det charmiga klubbhuset passar det som handsken med en middag på hotellet. Vi chansar på restaurangen Vivace, som visar sig vara en oerhört seriös men amerikansk tolkning av det italienska köket. Med andra ord gott, om än lite pråligt.

Utöver denna finns ett steakhouse, en kalifornisk bistro och en poolbar med grill och utsökta vyer över havet. Pricken över i är ändå när vi njuter av skaldjur och asiatiskt med oklanderlig service på vår egen balkong. Tala om roomservice!

Efter maten bränner vi några kalorier i hotellets lekavdelning. Antalet playstationapparater och andra spelmaskiner överträffar definitivt antalet böcker i biblioteket, vilket kanske säger det mesta om vilka kunder som väntas.



En riktigt god natts sömn bland svulstiga dunbolster senare, åker vi söderut igen. Vi viker av inåt landet och kör upp i bergen. Målet är den charmiga resorten Rancho Bernardo Inn, som ligger inbäddad i ett synbarligen välmående villasamhälle och gränsar till ett antal andra banor.

Här checkar vi in på vårt trevliga, men ganska anspråkslösa rum och njuter sedan av en storstilad gourmetmåltid med klara franska förtecken. Utsökt gott!

Morgonen kommer och med den är det dags för resans andra golfrunda – på hotellets egen bana, alldeles utanför dörren.

Tyvärr är det frost på greenerna, och vi får i stället njuta av en riktigt lång och härlig frukost med allt onyttigt du kan tänka dig. Frukostmatsalen är sparsmakad, men utanför lockar sprakande brasor i morgonljuset. Charmigt så det förslår, och vi förstår varför denna resort är ett populärt resmål för romantiska tète-à-tèter.

så snart solen värmt upp greener och fairways kan vi njuta av banan, som trots att den inte bjuder på så stora nivåskillnader är riktigt, riktigt trevlig. Banan öppnade redan 1962, men har nyligen renoverats med varsam hand.

Det har spelats både PGA och LPGAtävlingar här, och enligt marknadsföringen är det en mästerskapsbana. Men även här anser jag att det handlar om resortgolf. Det hindrar inte att flera av hålen är klart minnesvärda och utmanande.

Hela anläggningen är en klassiker, och den övergripande känslan är väldigt charmig och lättsam. Alla vi möter är trevliga och kanske är det läget på landet som gör att tiden ibland verkar ha stått lite stilla. Även om vissa detaljer känns daterade är vi överens om att Rancho Bernardo är en resort vi vill återkomma till.



Dagen efter ska vi besöka en av regionens högst rankade banor. Jo visst – Torrey Pines är klart mer välkänd och mer åtråvärd, men den Troon-skötta anläggningen Maderas GC är en verklig juvel, där den ligger inbäddad bland bergen bara en halvtimme från San Diegos centrum.

Johnny Miller och Robert Muir Graves höll i ritstiften och Maderas har rankats i topp bland regionens banor under sex år i följd. Förväntningarna är alltså högt ställda, men banan motsvarar dem. Artonhålsslingan är omväxlande, med nivåskillnader och fairways som smeker de mjuka sluttningarna likt silke mot solbränd hud. Designen är kort och gott utsökt och bjuder både på utmaningar för duktiga, strategiska spelare och enklare linjer för dig som mest koncentrerar dig på att hålla bollen i spel.

Runt banan böljar bergen och här och där ligger exklusiva villor – alla med gigantiska solpaneler. Hålen ramas in av skulpterade bunkrar och flera vådliga stup, där felriktade bollar gärna försvinner.

Signaturhålet är sjuttonde – ett magnifikt par tre – där green ligger som ett nystekt ägg, omgärdad av ett par otäckt stora bunkrar och hotande snår. Antingen korsar du bron som leder från greenområdet med högt huvud, eller så inser du att matchen är förlorad.

Utöver golf då, vad kan man hitta på i San Diego? Jo, den självklara sysselsättningen är surfing – som förresten inte bara är en hobby, det är en livsstil. Promenera utmed någon av de enorma stränderna, och du får se en allsköns blandning av människor som kastar sig ut i vågorna. Självklart till stor del solbrända ungdomar, men påfallande många är äldre män och kvinnor som inte tvekar att simma ut i det kalla havet.

Så här års är vattnet långt ifrån behagligt tempererat, men trots det sker mycket av livet i sanden. Det grillas, dansas, leks och spelas fotboll dygnet runt.

Vill du uppleva annan kultur finns en mängd alternativ, bland annat flera intressanta muséer i Balboa Park. Är du intresserad av djur finns klassiska San Diego Zoo, men jag rekommenderar i stället San Diego Zoo’s Wild Animal Park en bit utanför staden, som är mycket imponerande med fler än 250 arter i närmast naturlig miljö. Även Sea World är väl värt ett besök.

vinintresserade beger sig raskt till närbelägna Temacula Valley, där ett tjugotal vingårdar kan besökas. Generellt har inte mycket högkvalitativt vin producerats här, men en del har hänt på senare år, framför allt på Sauvignon blanc och Viognier. Här finns även ett antal restauranger och självklart hotell där du kan vila ut efter alla ansträngande vinprovningar.

Annars är det bara att ta det lugnt, kanske uppleva en äkta mexikansk måltid, eller njuta av klimatet och att du inte befinner dig i absurda Los Angeles.

När vi så småningom är på väg hem, pratar vi om vår upplevelse av San Diego. Oftast när jag är ute och reser, känner jag till slut en viss lättnad över att resa hem, men denna gång är det inte så. En del fördomar om södra Kalifornien har besannats, men de flesta har visat sig vara ogrundade. En vag känsla av saknad infinner sig.

Kanske är det ändå inte som i dansbandet Lappligans översättning av ”It never rains in southern California”. Den som fick titeln ”Borta bra men hemma bäst”.

Text och bild Mikael Andersson.

Golfresor till USA

Golfresereportage USA
USA, Kalifornien, Sonoma – Golf och vin
USA, Las Vegas – För spelgalna golfare
USA, Miami Beach – Golf och strandliv
USA, Miami – Spöken, lyx, maffiamord och golf
USA, New York – Golflekplatsen nr 1
USA, New York, Bayonne Golf Club - Spelet i hamn
USA, Orlando - I Palmerland
USA, Orlando – Storslagen golf