Sverige, Sand Golf Club – Sveriges svar på Whistling Straits

SAND GOLF CLUB
Banan öppnade 2006.
Upphovsmän var Claes-Göran Wibreus och Martin Sternberg. Banan ritades av Arthur Hills och Steve Forrest.
Antal hål: 18 hål, par 72.
Längd: 4600 till 6700 meter.
Greenfee: 700/900 kr vardagar/helger.
Sand Golf Club

Det som länge var en genomfartsort har nu blivit en vallfärdsort för oss golfare. Sand Golf Club är det närmaste den hyllade banan Whistling Straits du kommer i Sverige och anledningen till att Jönköping nu framstår som ett resmål vi måste besöka. Text Henrik Meerbrug. Foto Peter Cordén.

Jönköping har aldrig varit en slutdestination för mina golfresor. Sanningen att säga snarare en plats för paus eller hamburgare på vägen ner mot golfparadiset Skåne. Visserligen väcks alltid känslan av att stanna upp och njuta av utsikten vid Brahehus men tanken på att stanna i Jönköping för att spela golf har haft svårt att slå rot. A6 fanns ju förstås, men den kändes aldrig värd en egen resa. Pierre Fulkes Omberg dök upp på kartan 2002 men inte heller den är i mina ögon värd en ”vallfärd”, trots all sin charm och skönhet.

2006 förändrades dock Jönköping från genomfartsort till en vallfärdsort.

När Arthur Hills och Steve Forrest var färdiga med sitt unika golfprojekt utanför Bankeryd vid Vätterns västra strand fanns det plötsligt en anledning att resa till och bo i Jönköping bara för att spela golf. Sand Golf Club tog sig raskt in på listan över landets banor som är värda en resa i sig. Sand blev faktiskt så uppmärksammad att den gjorde rask entré på amerikanska Golf Digests topp 100-lista över världens bästa banor utanför USA.

Med tevesändningarna från årets PGA mästerskap på Whistling Straits färskt i minne, glider vi långsamt ner genom allén som leder fram till Sand Golf Clubs ultramoderna klubbhus. Ett ordinärt mellansvenskt landskap byter plötsligt skepnad till att likna en golfbana som landat från yttre rymden. En golfbanearkitektur så väsenskild från svenska banor i övrigt att tankarna kretsar kring utländska golfbanor byggda med en enorm ambition av att ändå skapa något som ser ut att ha legat på platsen sedan urminnes tider.

sand_golf_club_400
Den märkliga vulkan-bunkern på hål två borde inte vara i spel, men är det naturligtvis ändå.

Sveriges Whistling Straits? Tja, varför inte? Herb Kohlers och Pete Dyes skapelse i Wisconsin vid Lake Michigan är en lika udda fågel i sin omgivning. Whistling Straits på sitt gamla militärområde försöker vara en skotsk linksbana vid havet och Sand försöker vara en linksbana mitt i den svenska granskogen. Sand och linkskaraktär är den gemensamma nämnaren mellan banorna.

Sand Golf Club är visserligen inte i närheten av de 1000 bunkrar som finns på Whistling Straits men Sand heter inte Sand för intet. Bunkrar och ”waste areas” är i spel överallt på Sand.

Vad som är vad är inte alltid lätt att veta, vilket som bekant förstörde söndagen på Whistling Straits för ledaren Dustin Johnson, då han grundade klubban i vad han trodde för ett ögonblick var en waste area.

All sand till trots är den ihållande känslan den av underhållning och glädje när man spelar Sand Golf Club. Glädjen av att spela en bana så genomtänkt och strategisk och samtidigt så välbyggd att nattens våldsamma skyfall inte märks mycket av på banan. Greenerna är högsommarsnabba och det finns inget att skylla på när bollen inte tar den linje man tänkt sig.

Alla hål känns personliga och det är inga problem att memorera banan. Den andra svenska banan på Golf Digests topp 100-lista, Halmstad GK norra, innebär för mig motsatsen. Drive, dogleg är mitt minne av Halmstad och jag har aldrig förstått varför den banan hamnar så högt på topplistor.

När det gäller Sand Golf Club sätts dock minnena direkt i rörelse. Efter utslaget på ettan lurar en gigantisk waste area längs hela högerkanten, på tvåan skyms green av en upphöjd, kraterliknande bunker.

Höjdpunkterna på Sand är ändå hål tolv och fjorton. Medan tolvan har vatten på hela högersidan och en upphöjd green, är fjortonde nedför hela vägen mot en gömd green.

Båda hålen är fantastiskt kittlande och utmanande. Båda hålen är sådana att man kan ta dem till hjälp när man har svårt att somna. Du kommer garanterat ihåg hur du spelade och det slår att räkna får alla nätter i veckan.

Just det där kring vilka banor i landet som är värda en resa i sig är något som upptar våra tankar när vi sitter på den oändligt långtråkiga E4:an mellan Nyköping och Stockholm.

Vi stöter och blöter, är väldigt sållande och kommer vid Södertälje fram till en väldigt kort lista. En bana ligger på Gotland, en ligger längst ut på Falsterbonäset och en utanför Stockholm som trånar efter att arrangera Ryder Cup.

Den fjärde har vi just spelat.