Slovenien är verkligen inte något stort golfresmål för oss svenskar, men vår reporter får under några dagar uppleva något som borde kunna locka fler. Text Emma Lindén.

”Det är som ett hav av broccoli”, utbrister den lilla flickan i stolen bredvid min. Jag blickar ut genom flygplansfönstret och möts av ett grönt hav. Ett hav av… broccoli!



Minst sagt dramatiska omgivningar ramar in golfen i Bled.

Vi är på väg till Slovenien. En liten, liten bit i det stora Europeiska pusslet och ett relativt bortglömt resmål, framförallt när det gäller golfresor. Det är första besöket för mig, men lovorden inför resan har varit många, vilket har trissat upp mina förväntningar.

Slovenien är ett vackert land. Med närmare 70 procent skogsbeklädd yta har landet en lika stor andel skog som Sverige. Finland är enda land som har större. Huvudstaden heter Ljubljana, och det är där vi landar. Det är en av Europas minsta huvudstäder (dock Sloveniens största stad) med en blygsam befolkningsmängd på 270 000 invånare. Resten av landets cirka 1,7 miljoner invånare bor i mindre samhällen utspridda på landsbygden.

Trafiken ut från Ljubljana är lugn. Min medresenär – som har en förkärlek för bilar, motorer, däck och allt som hör därtill – fascineras över de fräscha och nybyggda landsvägar vi glider fram på. Själv blickar jag stumt ut över häpnadsväckande bergstoppar, som likt en mur reser sig omkring oss. Slovenien är som en färgstark akvarellmålning. Otroligt vackert!

De närmasta dagarna ska vi bekanta oss med Slovenien, golfen och en spännande vinkultur. I Slovenien är vingårdarna familjeägda tillgångar och lika vanliga som svenska sommarstugor här hemma. Vingårdarna sköts av familjen, barn som vuxna och konkurrensen är stenhård.

En familj berättar om hur deras vänner tagit avstånd på grund av avundsjuka för familjens lyckade viner. Så visst är det på allvar … trots att charmen, gemytet och gästfriheten ger oss en helt annan känsla vid första anblick.

Men det är inte bara vinet som lockat oss att upptäcka Slovenien. Landet har gjort en golfsatsning för att slå sig in bland andra populära golfresmål. Vi har därför bokat in tre golfrundor under vår vistelse, och det visar sig bli minnesvärda upplevelser, långt efter hemfärd.


Naturupplevelser såväl på som utanför banan. Vintgar-ravinen utanför Bled.

Vår GPS är inställd på Otocec, en liten stad sydöst om Ljubljana. Här välkomnas vi av en soldränkt slottsgård inhägnad av stenmurar som sträcker sig tillbaka till mitten på 1200-talet. Otocec vaktas i sin tur av den lagunblå floden Krka, som formar sig som en livrem runt den lilla ön. Rummen är ljusa. Rymliga. Utsikten är fantastisk. Vetskapen om att Sloveniens första mästerskapsbana ligger en drive bort gör inte saken sämre.

Golf Course Otocec (par 72, 5 812 meter från gul tee) är en pärla. 2007/2008 utnämndes golfbanan till Sloveniens bästa av ”Slovenian Golf Course Owners Association”. En bedrift golfklubben gärna lyfter fram i olika sammanhang.

Så sent som under 2009 var hela golfbanan färdig. Än idag saknas ett fullgott klubbhus, men vad gör det, då slottet ligger en drive därifrån och bjuder på en meny svår att motstå i kombination med en vacker solterrass.

Det är tidig morgon då vi anländer till klubben. Vid en första anblick ger Golf Course Otocec ett ganska platt intryck. Vi kan varken skymta bunkrar, vattenhinder eller andra faror. Tacksamt, tänker vi.

Det dröjer inte många hål innan vi stöter på en annan problematik. Hålen är långa. Lutar allt för ofta lite smått uppför och slagens längd tycks aldrig räcka till. Nu börjar vi förstå varför den räknas som en mästerskapsbana. Det är bara att buga och bocka. Howard Swan (brittisk arkitekt) och Peter Škofics (Sloveniens mest framgångsrika banarkitekt), har tillsammans skapat en golfbana som enbart bygger på naturens charm och former. Vilket visat sig vara utmanande nog för att klassas som en mästerskapsbana av hög rang.

Det är helheten. Lugnet. De mjuka formerna. Omgivningen. Naturen. Och inte minst den smakfulla enkelheten som får mig att uppskatta Golf Course Otocec så mycket. Inte minst beundransvärt är att nästan alla hål håller samma stil. Standarden är hög och skogen näst intill växer sig inpå fairway, som en vägg mellan dig och verkligheten.

Hål åtta och nio är de hål som sticker ut från resten. Egentligen inte på grund av något annat än att vi här till vår förtjusning har vatten i spel. Nian är ett skrämmande korthål där vattnet strategiskt håller mig och green ifrån varandra, ordagrant menat. En boogie och ett par svordomar senare är det hålet klart.


Golfbanan i Slovenske Konjice.

På de sista nio är vi rörande överrens om att landets längsta golfhål, hål nummer 12, 568 meter snett uppför, är den stora prövningen. Trots att både jag och min medspelare får till varsin pärla är det svårt att nå green på tre slag. Att vinden nu också tilltagit gör inte saken lättare. Ännu en boogie noteras i scorekortet – och säsongens första golfrunda skiljer sig inte mycket från tidigare säsongers debuter.

Resans nästa anhalt är Tratoria Katrca i Ljubljana. Ett litet trähus som till synes ser ut som Villa Villerkulla ur Astrid Lindgrens böcker om Pippi. Bakgården döljer en välbesökt trattoria med Italienska specialiteter. Hungriga och trötta beställer vi in en varsin pasta carbonara. En favorit som alltid går hem.

Ljubljana är en vacker stad, som visar upp många delar av dess historia. Triple Bridge (Tromostovje) är idag en av tre broar som sträcker sig över floden Ljubljanica som rinner genom staden. Bron är en arkitektonisk skönhet i sten som utgör en skattefri zon mellan stadens gamla del och Presheren Square – promenadstråket som domineras av den vackra franciskanska kyrkan, restaurangliv, caféer och butiker. Prisnivån är som hemma, och en middag för två med ett par glas vin hamnar lätt kring 60 euro.

Den tredje dagen är det dags för resans andra golfrunda. Även det en nybyggd historia från 2009. Diners Golf & Country Club Ljubljana (Par 72, 5 650 meter från gul tee) är en tuff golfbana med en omtalat svår ruff. Klubbhusets former tar dig till alperna. En stor timmerkåk som huserar restaurang, pro shop och rymliga omklädningsrum.

Diners Golf & Country Club Ljubljana är en typisk park- och skogsbana, liksom Golf Course Otocec. Förutom den förödande ruffen, ett par vattenhål, fina omgivningar och trevlig personal gör den inget större intryck på mig. Kanske på grund av min förkärlek för vattenhinder och avsaknaden av dessa, eller för att Diners Golf & Country Club Ljubljana helt enkelt inte är så mycket mer än en välskött golfbana.



Ost, vin och en gammaldags charm väntar dig som styr nästa golfresa till Slovenien.

På väg hem grubblar jag en hel del över varför Diners inte vann mitt hjärta. Jag hinner inte grubbla länge innan vi möts av en slovensk pärla – Restaurang Kaval. Redan vid ankomst till Diners Golf & Country Club Ljubljana fick vi tips om restaurangen, och visst är den värd ett besök!

Små bord står uppdukade på en gräsplätt med frodiga buskar och blombeklädda pergolas.

Solens strålar letar sig igenom de gröna bladen som för en stund ger oss tak över huvudet. Maten är utsökt. När kocken får reda på att vi är turister ber han om att få bjuda på en populär trerättersmeny. Mousserande viner dukas upp, följt av en krämig champinjonsoppa. I Sloveniens skogar växer mycket svamp och det är inte svårt att hitta rätter där delikatessen ingår. Många av dem förträffligt goda.

Huvudrätten består av kyckling och grillade grönsaker. Egentligen ingenting speciellt, men efter 18 hål knackandes fram och tillbaka mellan en ruff tjock som en buskbom och luriga bunkrar slinker den ner oförtjänt lätt. Som avslutning dansar servitören in med en pannacotta av bästa slag. En utsökt avslutning på en härlig dag i Smlednik.

Mätta och belåtna börjar vi vår färd mot Bled – staden som ligger i Sloveniens enda nationalpark i sitt slag – Triglav. En nationalpark som trots ihållande regn bjuder på imponerande golf och storslagna vyer.

Det är vår sista dag i Slovenien. Med full regnmundering har vi börjat vår golfrunda på Sloveniens äldsta golfbana (1937, ny design 1972 av Donald Harradine) - Golf & Country Club Bled (par 72 Lake course, par 73 Kings’s course, 5654 meter från gul tee). Enligt mig den mest natursköna upplevelse jag någonsin spelat. Golfbanan huserar över 27 golfhål, King’s course 18 hål, Lake Course 9 hål. Lake Course blir snabbt min favorit. Banan är kuperad, dess vattenhinder är förtjusande där de strategiskt placerats med bergskedjan som majestätisk fond. Ett stenkast från golfbanan rinner floden Sava Dolinka ner mot en lagun. Vattnets porlande ljud gör sig påmind på flera av hålen som en lugnande drog.

Två av guldkornen är hål nummer två och nio på Lake Course. De delar på samma vattenhinder vid ett vackert greenområde. Vattnet har den lagunblå färgen, precis som floden i Otocec. En färg som skapar en otroligt läcker kontrast till det djupt gröna gräset i Bled.

King’s Course har också godbitar väl värda att nämna. Inte minst hål nummer två, en lång par femma med en skarp böj till vänster precis efter utslaget. Här krävs det rätt val av klubba, och inga dumdristiga drag. Även hål nummer tre, ett korthål med flodens porlande vatten i bakgrunden, gör starkt intryck på oss.

Slovenien är idag ett outvecklat golfland. Men utvecklingen bubblar, bygger ut och växer. 14 golfbanor kommer inom en tid bli 20. Golfturismen kommer snart att hitta hit på allvar och för dig som vill vara först gäller det att skynda på. Slovenien är inte längre någon bortglömd pusselbit.

Priset för en resa hit är överkomligt, vilket är en stor fördel, liksom det blygsamma antalet golfare och närheten till golf och andra aktiviteter i de angränsande länderna Österrike och Italien.

Golfpaket och golfresor till Slovenien