Kyle Phillips mästerliga Kingsbarns är en stillsam och andäktig totalupplevelse för golfare med smak för det bästa.
Text Henrik Meerburg. Bild Kingsbarns.

I Kingsbarns restaurang har man alltid gott om tid. Det här stället lämpar sig inte för jäkt och stress. Det släppte man redan vid vänstersvängen från vägen till Crail in mot Kingsbarns.

Att anlända till Kingsbarns är en andäk- tig upplevelse i sig. Långsamt slingrar sig den smala vägen ner mot klubbhuset, och när man väl parkerat hör man inte en bil på hela dagen. Kingsbarns fantastiska läge, som vore det en gigantisk amfiteater ner mot havet, gör att man får en känsla av att befinna sig i paradiset. Dofter, fågelsång och havet upptar alla sinnen.

Till Kingsbarns för att spela och äta kommer bara vi som spelar för dagen. Det finns inga medlemmar (detta kan vara världens dyraste ”pay-and-playbana”) och gäster göre sig icke besvär. Så i restaurangen är vi enbart golfare. Från när och fjärran. Många amerikaner, men även de dämpar sig i den magiska stämning som råder på Kingsbarns. Servicen är lågmäld och vi vilar tryggt i förvissningen om att här har man total koll på vilken boll som ska ut och när det är dags att göra sig i ordning.


Lugn och trivsam miljö där även bullriga amerikaner anpassar sig till atmosfären.

Efter morgonens stillsamma varv sitter vi i restaurangen och blickar ut över Nordsjön i väntan på den där ljuvliga ölen som ska
höja vårt humör ännu mer inför eftermid- dagsrundan. På andra sidan bukten vet vi att Carnoustie ligger och att den dag vi vill göra resan upp längs kusten har vi, utöver stenhårda Carnoustie, chans att spela Royal Aberdeen, Murcar och Cruden Bay.

Kingsbarns artonde hål är dock det vi ser närmast när vi tittar ut mot havet, och där utspelas i varje boll stor dramatik. Få är de lyckliga och stolta som klarar av att få andra slaget att stanna på green. Bäcken som rin- ner strax innan den upphöjda greenen slukar många inspel, men alla ser ändå lyckliga ut efter att ha skakat hand och vandrat över bron från medeltiden upp mot klubbhuset.

Vi äter goda chiligrytor med massor av cheddarost, eller så väljer vi den under- bara panerade torsken med gröna ärtor och smörigt potatismos. Naturligtvis måste den sena middagen avrundas med en klassisk sticky toffee pudding.

Men den bästa stunden är nog i duschen i omklädingsrummet ovanför restaurangen. Där uppe står vi i evigheter under tefatsdu- scharna och ser mörkret ta banan i besittning och månen stiga upp över Nordsjön. En underbar dag har förflutit och vi vet allihop att detta var unikt från start till mål.