Golfresan uppsöker golfens rötter under ett besök på världens äldsta golfbana – Musselburgh Old Course Links utanför Edinburgh i Skottland. Text och foto Per Ek.

Golfens hemland är en vattendelare bland golfare. Vissa vill bara spela ”solskensgolf”, några spelar gärna både tuff links och mer tillrättalagda banor, och avslutningsvis har vi den extrema grupp som vägrar att resa någon annanstans än till Skottland.

Oavsett vilken grupp du tillhör, blir Musselburgh Links, The Old Golf Course en upplevelse som du alltid kommer att bära med dig. Många av oss lever i tron att Old Course på St Andrews är äldst i världen, men så är det alltså inte.


Hål nummer fyra är döpt efter grannen - Mrs Forman's.

Historien om världens äldsta golfbana börjar förmodligen redan på 1200 talet då golf tros ha spelats här. Skottlands Drottning Mary sägs i varje fall ha spelat här år 1567. Beviset som gör att Musselburgh Links, The Old Golf Course kan titulera sig världens äldsta bana, utnämd av Guinness rekordbok, är daterat 1672. Detta år angav advokat Sir John Foulis of Ravelston från Edinburgh, i sin redovisning en utgift om drygt tre pund med förklaringen ”förlorade ett golfspel på Musselburgh”. Banan är en av tre ursprungsbanor för The Open tillsammans med Prestwick och St Andrews. Mellan åren 1874 och 1889 hölls The Open sex gånger på Musselburgh Links, The Old Golf Course.

På Musselburgh Links, The Old Golf Course spelades också världens första tävling för kvinnor. Det var ett antal lokala fiskarfruar som anordnade denna tävling år 1811.

Banans utseende från starten är okänt, men från början av 1800-talet hade banan 7 hål men för att kunna stå värd för The Open krävdes 9, vilket banan fick i slutet av seklet. I Musselburghs tidiga historia var golf ett helt annat spel än idag. Man tros ha ändrat hålen helt genom att helt enkelt stoppa ned flaggorna på olika ställen hela tiden. Det fanns inga teemarkeringar utan regeln var enkel, två till fyra klubblängder från förra hålet som teeplats mot flaggan, så var man redo för nästa hål. Behöver jag tillägga att greener, som vi ser det, knappt existerade, utan var ett område runt flaggan som inte var mer finklippt än det övriga.


Åttan är ett långt korthål - även med moderna klubbor och bollar.

Mitt besök på Musselburgh sker i mitten av april och East Lothian-regionen visar upp sitt vackraste vårväder. Musselburgh Links, The Old Golf Course ligger på bekvämt avstånd från Edinburgh, cirka 30 minuters bilresa från centrum.

Vid ankomsten träffar vi Robin McGregor, klubbens synnerligen stolta sekreterare. Robin sätter oss in i Musselburghs historia, vilket gör att pulsen stiger inför vår runda. Nu har informationen landat på riktigt – jag är i golfens vagga och skall själv spela världens äldsta bana med hickoryklubbor! Det blir inte bättre än så.

Nu skall jag tillägga att jag aldrig spelat med hickoryklubbor, undantaget en företagstävling där jag fick slå ett slag på ett korthål. Detta test lågt långt bak i minnet och sammanfattningen sa ”obehagligt och svårt”.

Att nu ställas inför att spela 18 hål med hickory gjorde att jag kände mig utmanad på riktigt. Min första tanke var nej – det går inte. Min andra tanke var lite mer genomtänkt. Självklart ska man spela med hickoryklubbor på världens äldsta bana!

Tillsammans med James från Skottland och Tina med kompanjon från Kina ska jag försöka behärska spelet som det en gång var. Vi får alla varsin boll av guttaperkamodell. En nytillverkad sådan, men som till sin karaktär skall vara så nära originalet som möjligt. Det som är slående är att dimples är ersatta av kratrar, och vi förstår nu Robin McGregors information om att bollen flyger ”något kortare” än en modern boll.

Vi får en genomgång av vad vi bör tänka på när vi spelar med hickoryklubbor. Jag lyssnar mycket noga vill jag tillägga – då min tidigare erfarenhet inte var så god. Vi får låna pennskaftsfodral med ”fulla” set klubbor vilket innebär en träklubba, tre järnklubbor och en putter.

Robin sammanfattar till slut alla sina tips nedkokat till ett enda. Ta det lugnt! Tänk att du skall slå max 75% av din normala sving.



Världens äldsta golfbana är en unik upplevelse, som du inte får missa.

För mig som är en högst medelmåttig spelare med hcp 17, är detta lätt att höra men svårt att göra.

Första hålet är en par 3 på 127 meter, och jag ställer mig lite krampaktigt på tee. Med Robins ord ringande i bakhuvudet lyckas jag hålla igen på farten och, ta i trä, jag lyckas träffa både boll och green. Känslan är närmast euforisk!

Hålen som följer är inte avancerade på något sätt, utan riktigt snälla layoutmässigt. Att man förr inte hade greener gör att jag snabbt inser att det var ett annat spel då, vilket gör att den ”snälla” layouten hamnar i perspektiv.

Längs med hål 1 till 4 har vi den stora vägen till höger om oss. De som spelar med slice är ganska utsatta här, vilket man redan på den gamla tiden kände av.

Förr var vägen en kullerstensväg och spel från vägen gjorde ofelbart att hickoryklubborna gick sönder. Detta var upphovet till att man fäste järnplattor på klubbornas sula, vilket på engelska kallas brass plate. Klubborna man använde fick namnet ”Brassie”. Tekniken kopierades sedan av klubbmakare över hela Skottland och blev standard för träklubba nummer 2.

Spelet rullar på ganska fint vid det här laget och jag kommer på mig själv med att bara njuta av att vara i golfens vagga.

Snart kommer vi fram till hål fyra som är döpt till Mrs Formans. Hålet är en ganska tuff par fyra om 370 meter, där jag inte är i närheten av att landa på green på två, trots riktigt bra slag. En chip and run senare är jag dock på green och kan snart stolt räkna in en bogey på scorekortet.

Hålet har fått sitt namn av det etablissemang som ligger som fond till greenen, Mrs Formans Inn. Förr var detta banans populära vilopaus då man efter avslutad puttning gick till Mrs Formans. Ingången låg mot gatan, men då användes en lucka mot green, där alla förbipasserande golfare kunde beställa och få sin öl eller andra förfriskningar. Dagens regler för utskänkning gör att luckan numera är borta.

Jag njuter av en imaginär öl, och ler åt historien om Mrs Formans.



En nöjd fyrboll där Golfresans utsände är den som mest liknar en guttaperkaboll. Sjunde hålet är karaktäristiskt för golfbanan.

Rundan går framåt i lugnt tempo och mitt golfspel är märkligt nog bättre än på länge. Kan det vara så att det beror på ett lugnare svingtempo? Min första uppfattning om banans enkelhet sett till hinder, börjar sakta men säkert smulas sönder. Bunkrarna blir fler ju längre rundan pågår och ligger alla strategiskt. Hål fem, The Sea Hole, är ett 150 meter långt par tre med bunkrar precis där du inte vill ha dem. Hålet är det mest kopierade av alla hål på Musselburgh Links, The Old Golf Course.

Min fascination över spelet med hickoryklubbor är genuin. Jag trodde inte att det ens var möjligt att spela med dessa klubbor, och nu kommer jag på mig med att faktiskt gilla dem. Det ska tilläggas att jag spelar över min förmåga vilket förstås kan bidra till min positiva bild. Jag har ännu inte slagit boret guttaperkabollen, som går kort men är skön att spela med.

Väl framme vid hål nummer 8, Hole Across, skulle det dock ha varit bra att ha en modern boll. Hålet är ett drygt 200 meter långt par tre, vilket gör det till en riktigt tuff utmaning.

När vi för andra gången närmar oss hål 9, The Gas, har en fantastisk dag snart gått till ända. Vi går i sakta mak mot green för att putta för sista gången.

Apropå puttning, finns faktiskt även intressant information gällande tillkomsten av golfhålens storlek. Före 1897 kunde hålens diameter variera i storlek från bana till bana. På Musselburgh hade man sedan 1829 gjort sina hål med ett omgjort dräneringsrör, designat av en man vid namn Robert Gray. Storleken var 4 och en kvarts inch. 1897 bestämde sig Royal & Ancient Golf Club för att anamma just denna storlek och göra den till standard. Så nästa gång du får en försmädlig koppsnurr, kan du förbanna Musselburgh och Robert Gray – och det faktum att de inte hade större dräneringsrör.

Vi hålar ut och tackar för en trevlig runda. Mina två nyfunna kinesiska vänner verkar nöjda och hoppas mycket på kinesisk golfturism till Skottland. Själv är jag nöjd och oerhört glad för att ha fått möjlighet att spela denna historiska bana.

Vi går med längtansfulla steg tillbaka till klubbhuset till Musselburgh Links, The Old Golf Course. Klubbhuset är litet och intimt med en stor bardel där vi serveras kall och mycket efterlängtad skotsk öl. Vi får också möjlighet att provsmaka klubbens egen Single Malt Whiskey vilket blir en smakrik fest.

Scorekorten är summerade, och vi har alla fått ett minne för livet. Vi kan hädanefter stoltsera med att ha spelat världens äldsta bana och detta med hickoryklubbor. Vi är rörande överens om att det finns en hög storytellingfaktor i detta, eller skrytkvot om ni så vill.

Banan ligger mycket nära Edinburgh och nästa gång du planerar en resa till Skottland, så kan jag varmt rekommendera en runda på denna historiska plats. Att spela med hickoryklubbor kan verkligen rekommenderas, om inte annat så för att förstärka känslan av att vara i golfens vagga.


Golfpaket och arrangörsresor till Skottland

Golfreseguide
Skottland, St Andrews – Golfguide

Golfresereportage
19:e hålet - Skottland, Kingsbarns
Skottland, Loch Lomond - Golf på andra sidan pärleporten
Skottland, Orkney – Sol, vind, whisky och golf
Skottland - Slottsgolf