Just när första snön faller över Stockholm, sitter Golfresans chefredaktör under en palm i Västindien med en Mojito. Orättvist? Inte om du frågar honom… Text Mikael Andersson. Foto Mikael Andersson, Bacardi och respektive resmål.

”Puerto Rico, vad kul! Jag var där med familjen i vintras, och det är så praktiskt med direktflyg och allt. Och Kanarieöarna är ju så himla trevligt!”

Grannens förtjusning över vårt val av resmål går inte att missa, och jag har inte hjärta att säga att det inte är till Puerto Rico på Gran Canaria vi ska resa, utan till landet med samma namn.

Puerto Rico är granne med Dominikanska Republiken, men mer förknippat med USA, närmast som en 51:a delstat. Här finns ett antal riktigt bra golfbanor och världens ledande romdestilleri – Bacardi. Mycket mer än så, vet jag inte innan resan, och denna kunskapsbrist måste ju åtgärdas. Dags för en golf och rom-odyssé!

Tyvärr går inga direktflyg från våra breddgrader, utan det blir till att mellanlanda i Europa eller USA. Vårt val blir att flyga till New York för att där byta flygplats inför resan mot den karibiska övärlden.

Vi landar i huvudstaden San Juan en het och fuktig natt i slutet av oktober. I mörkret ljuder karibiska rytmer, och snart bleknar minnet av årets första snö, som samma morgon föll över Stockholm.




Vattenparken El Coqui är kul för alla åldrar. El Conquistador och Las Casitas är sammanväxta uppe på klippkanten. Transporten mellan hög- och lågnivå sker med en linbana.

Vi är på väg till El Conquistador Resort, en gigantisk anläggning utspridd på en klippkant i öns nordöstra hörn. Omgivningarna består av lummigt grönklädda kullar och vajande palmer. Utsikten över det turkosblå havet är bedövande.

På klippkanten balanserar hotell, lägenheter, restauranger, pooler, ett enormt konferenscenter, casino, tennisbanor – och en Arthur Hills-designad golfbana.

Nedanför klippan ligger dessutom en väl tilltagen marina med ytterligare lägenheter och hotellrum, flera restauranger och den helt nybyggda vattenparken Coqui Water Park, döpt efter en liten gullig groda som lever i öns regnskog. Namnet kommer av grodans läte; ”Ko-ki, ko-ki”.

Det enda som saknas är egentligen en sandstrand, men det har man löst genom skytteltrafik från marinan till den lilla privata paradisön Palomino Island, där man kan lämna stress och jäkt bakom sig. Resan tar runt 20 minuter, och därefter är det bara att njuta av den pudervita sanden och havets ljumma vågor.

Om du inte hellre väljer hästridning, beach-basket, minigolf (på bermudagräs!) eller att fördriva några timmar i någon av strandbarerna, i sällskap av smått överförfriskade och rödbrända jänkare.

Det är ingen tvekan om varifrån de allra flesta gästerna kommer, men inget ont i det. Servicen är ypperlig och allt fungerar på ett typiskt amerikanskt sätt.



Efter att ha hålat ut på El Conquistadors artonde hål (dubbelgreen med nionde), kan du njuta av hotellets alla bekvämligheter.

Efter några timmars sol och bad börjar det suga i golftarmen och jag tar därför katamaranen tillbaka till fastlandet för att boka en starttid på anläggningens spektakulära golfbana, ritad av Sverigebekante Arthur Hills. Ni som spelat Hills utanför Göteborg, vet vad som väntar mig.

”Target golf” är bara förnamnet!

Banan är delvis kraftigt kuperad, och första rundan blir det lite av roulettegolf. Du siktar och skjuter, men vet sällan var bollen hamnar. Vissa hål har enorma höjdskillnader från tee till fairway och exempelvis på det femtonde hålet får du skicka ut bollen i luften och hoppas att den landar på det kortklippta gräset mer än 60 meter längre ner. Du ser inte landningsytan från tee, men tacksamt nog är det lite bredare där nere än vad det först ser ut att vara.

Redan första hålet blir förresten en liten kamp. Hålet går på skrå och faller kraftigt ner mot green. Från tee ser du bara en del av fairway, och det krävs lika mycket tur som skicklighet för att håla ut på par.


Femtonde hålet har 60 meters fallhöjd. Landningsytan är delvis dold från backtee...

Banan är inte så lång, men det gäller att hålla bollen i spel. När du väl lärt dig hur hålen går, är det en mycket rolig bana som du kommer att vilja spela många gånger.

Det är oerhört lugnt på banan och jag förstår att lågkonjunkturen har slagit hårt mot Puerto Ricos turistströmmar. Vi passerar två bollar de fyra första hålen, men sedan spelar vi resterande hål utan att se en kotte.

Faktum är att hela hotellet är glest befolkat, utan att det stör oss. Tvärtom är det skönt att slippa trängas såväl på golfbanan som vid poolen.


Trump Internationals tolfte hål är en ganska snäll, 450 meter lång par femma.

Dagen efter blir det nya utmaningar i form av Donald Trumps skönhet Trump International Golf Club, vars två banor ska höra till Puerto Ricos bästa. International Course och Championship course ligger på en smal kustremsa i Rio Grande-området. Delar av Internationals första nio klättrar upp på kanten av El Yunque – Puerto Ricos unika regnskog – och på exempelvis åttans tee har du magnifik utsikt över hela resorten och havet. Här uppe är du dock utsatt för vinden, och det gäller att hålla upp bollen mot densamma, om du vill hitta din boll i närheten av flaggan.

Sista nio är mer parkliknande och mot slutet kommer några verkliga skönheter, som spelas alldeles intill strandkanten. Det känns märkligt att putta samtidigt som ett par strosar förbi i badkläder, men det adderar bara till den exotiska helhetskänslan.


Från vänster till höger: Internationals sjuttonde, som delar green med Championships tolfte. De små träden mellan green och strand är borttagna idag och vinden smeker numera obehindrat in från havet. I mitten Championships trettonde hål och till höger det artonde på International.

Championship course rankas som landets bästa bana, och är spelplats för Puerto Rico Open i mars 2011. Här handlar det om renrasig, tropisk parkbanelayout med utsökt kvalitet på tees, fairways och greener.

Du bör ta med dig ett antal bollar, för det är vattenhinder på hälften av hålen. Tolvan har dubbelgreen med sjuttonde på International, så även här puttar du i princip på stranden. Fjortonde går utmed Trump Village och sextonde är ett fint korthål alldeles intill ett Gran Melia-hotell.

Hålen är utan tvekan riktigt, riktigt fina, men kanske blir det lite enahanda på sina håll – särskilt om man jämför med de mer kuperade första nio på International. Söker du högkvalitativ, amerikansk parkdesign med mycket vatten har du dock hittat rätt. Att det passar spelarna på PGA-touren är det ingen tvekan om.

Båda banorna är ritade av legenden Tom Kite, vilket är lite kul då jag aldrig tidigare har spelat någon bana ritad av honom.

En annan rolig detalj är att vissa pron tydligen brukar fiska i vattenhinderna i samband med Puerto Rico Open. Flera av hindren fylls på från havet, och fisket sägs vara riktigt bra.



Carlos njuter av en krabbfylld alcapurria. Gatuköken finns överallt - på landsbygden och mitt inne i städerna.

Apropå fiske, börjar jag bli sugen på något att äta, och min chaufför Carlos frågar om jag kanske vill prova lite lokal mat. Självklart vill jag det, så vi lämnar den eleganta Trump-anläggningen och sätter med god fart av mot nya mål.

Mat är något som verkar intressera de flesta i Puerto Rico. Nationalrätten kallas ”mofongo” och består av mosad plantainbanan smaksatt med vitlök, som blandas med kött, fisk eller skaldjur.

Vanligt är också att man mumsar på de snacks som tillagas i små gatukök över hela ön. Carlos favorit är ”alcapurrias” – ett slags friterade bullar fyllda med krabba eller kött. ”Almojábanas” (ostfyllda risbollar) och ”bacalaítos (friterad torsk) är också populära val.

Till snacksen serveras ofta fruktsmoothies, något som dom också svänger ihop med den äran i dessa små gatukök.

I övrigt finns mängder av bra restauranger där du kan äta traditionell mat, skaldjur eller mäktiga kötträtter för en rimlig penning. Såväl runt hotellen i turistområdena som inne i städerna. Du behöver alltså inte stanna på din resort om du inte känner för det, vilket uppskattas.


Bacardis enorma anläggning tar emot 300 000 besökare per år! Entrén är gratis och du får drinkbiljetter som kan användas i den här eleganta utomhusbaren.

Efter maten är det dock ett måste att njuta av någon delikat drink. Gärna då gjord på landets stolta rom – Bacardi.

På en tvärgata inne i gamla San Juan ligger restaurangen Barrachina, som är känd för två saker. Dels deras klassiska paella och dels för att Piña Coladan föddes här!

Historien finns i och för sig i flera versioner, varav den mest populära verkar vara att drinken uppfanns på Hotel Caribe Hilton år 1954. Sedan slutet av 70-talet är Piña Colada hur som helst Puerto Ricos officiella drink!

Rom är en viktig beståndsdel i varje Piña Colada och rom är också något som är centralt här i Puerto Rico. Anledningen är att världsberömda Bacardi har runt 80% av sin produktion förlagd till en gigantisk anläggning tvärs över bukten från gamla San Juan.

Historien om Bacardi börjar egentligen på Cuba år 1862. Då hade Don Facundo Bacardi Masso under flera år försökt förädla den lokala, orenade rommen till någonting drickbart. Efter lång tid och hårt arbete hade han lyckats och än i dag producerar familjeföretaget sin världsberömda Superior Rum på samma sätt som då.

Basen i framställningen är jästen, eller ”La levadura”, som är en levande organism och självklart oerhört hemlig. Faktum är att det är samma levadura som tillsätts i jäskaren idag som på 1800-talet.

Bacardis förfinade rom blev en omedelbar succé, och snart var det alla bartenders favoritingrediens.



Ovan tre klassiska Bacardidrinkar - Mojito, Daquiri och Cuba Libre. Det Johnny Cartagena inte vet om romframställning, är inte värt att veta. Till höger visar han "La levadura", som härstammar i rakt led från den jäst som Don Facundo framställde på 1800-talet.

Mojiton kommer exempelvis av det traditionella, karibiska sättet att stöta kryddor. Tekniken användes redan på 1500-talet, då man med hjälp av lime, mynta och socker försökte dölja smaken på den tidens ”fula” romdrycker, eller ”Kill Devils”, som de ofta kallades. När man blandade ingredienserna med Don Facundos nya, mjuka rom blev det drinken Bacardi Mojito – en smaksensation som snabbt spreds över världen.

1898 steg en man in på Cafe Venus i Santiago de Cuba och bad om en drink på sina favoritingredienser socker, lime och Bacardi. Drinken var god och bartendern frågade om den hade något namn, men mannen hade inga förslag. Då frågade bartendern var mannen jobbade och fick till svar att han var tekniker i Daiquiri-gruvan. Därmed var drinken Daiquiri född och resten är historia. Originalreceptet som nedtecknades av bartendern finns fortfarande bevarat!

Nästa succé skapades på en bar i Havanna något år senare. Det var under spanskamerikanska kriget som lokalbefolkningen firade en seger med en grupp amerikanska soldater. Det enda som fanns till hands var Coca Cola och Bacardi, vilka blandades när man skålade för ”Una larga viva por un Cuba libre”, det vill säga ungefär ”länge leve ett fritt Cuba”.

Lime hade man också, och det hör definitivt till en klassisk Cuba Libre. Utan limeklyftan är det helt enkelt bara en ”Rom och cola”.

Under revolutionen flydde familjen Bacardi från Cuba och idag framställs som sagt en majoritet av deras årsproduktion på en enorm anläggning utanför San Juan.

På destilleriet träffar jag Johnny, eller Juan Cartagena som han egentligen heter, som visar mig runt och berättar om produktionen.

Hela 21 miljoner lådor rom produceras här, och anläggningen är mer som en liten stad. Det finns 21 stora tankar som var och en rymmer runt 200 000 liter mäsk, vilken får jäsa i 24-30 timmar innan destillering. Jästen är som sagt en levande kultur – lite som när man bakar med surdeg – och härstammar i rakt nedstigande från Don Facundos originaljäst. Efter destillering lagras rommen på ekfat i två år innan den blandas och filtreras för att få den klassiskt ”mjuka” smaken.

Johnny är dock noga med att betona att Bacardis rom inte får bli för mesig.


"därefter är det bara att njuta av den pudervita sanden och havets ljumma vågor"

”Bacardis rom ska märkas i drinkarna, utan att ta för stor plats. Den ska prata, men inte skrika.” förklarar han när vi sitter i visningscentrets art deco-inredda bar och ser bartendern blanda de klassiska drinkarna.

Johnny har haft mer än ett finger med i framställningen av drycken vi provsmakar, och det går inte att ta miste på hans stolthet över Bacardis varumärke och produkter. Jag förstår varför.

Efter besöket på Bacardi tar vi en taxi in till San Juans gamla stadsdelar och vandrar utmed havet i kvällssolen. Staden känns trygg och välkomnande.

Alla vi möter är oerhört trevliga och dessutom imponerade över att vi rest ända ifrån Sverige. En förkrossande majoritet av landets turister kommer ju annars från USA, och under de senaste årens lågkonjunktur har turismen tagit mycket stryk.

Det finns dock ingen anledning till att inte antalet besökare från Europa skulle kunna växa.

Puerto Rico har ett härligt klimat, en väl fungerande infrastruktur och en både spännande och levande historia. Dessutom ett exotiskt kök och möjligheter till ett hektiskt nattliv för den som är intresserad. För att inte nämna alla golfbanor.

Under några ljuvliga dagar har vi fått ett litet smakprov av vad Puerto Rico har att erbjuda, och våra upplevelser ger mersmak.

Vi kommer definitivt tillbaka!


EL CONQUISTADOR RESORT
Var: Fajardo, östra Puerto Rico.
Vad: Enorm resort med mängder av boendemöjligheter både på kanten av en 100 meter hög klippa och i havsnivå. Flera pooler, stor vattenpark, Golden Door Spa, enormt konferenscenter och mängder av restauranger, barer och butiker.
Pris: Från ca 2 500 kronor per vecka för två personer i dubbelrum. Las Brisas Ocean View-rum med magisk utsikt kostar från 3 500 kr.
Adress: 1000 El Conquistador Avenue, Fajardo 00738, Puerto Rico.
Hemsida: www.elconresort.com

EL CONQUISTADOR GOLF
Antal hål: 18, par 72.
Längd: 4 445-6 100 meter (4 tees)
Banarkitekt: Arthur Hills.
Bankaraktär: Delvis extremt kuperad parkbana. Ovanligt då banorna ofta är platta i Västindien.
Greenfee: Ca 320 kronor.
Omdöme: Chockerande kuperat till att börja med, men när du väl lärt dig banan är den oerhört rolig att spela. Särskilt i matchspel, då det verkligen är risk/reward på många hål. En del storslagna vyer, vilket beror på att höjdskillnaderna mellan tee och green ibland är enorma.

TRUMP INTERNATIONAL GOLF CLUB PUERTO RICO
Var: I Rio Grande, öster om huvudstaden San Juan.
Vad: Stor resort med ”Trump Villas” (lägenheter), ett Gran Meliá-hotell och två artonhålsbanor.
Antal hål: 36 (2 x 18).
Längd: International: 4 512-6 195 meter, par 72. Championship: 4 810-6 773 meter, par 72.
Banarkitekt: Tom Kite.
Bankaraktär: Tropiska parkbanor.
Omdöme: Championship är en magnifik parkbana av amerikanskt Tour-snitt med utsökt kvalitet. International är inte riktigt lika strömlinjeformad utan blandar in några mer kuperade hål på första nio, vilket jag uppskattar. Riktigt högklassig anläggning totalt sett med bra service och enormt klubbhus.
Adress: 100 Clubhouse Drive Rio Grande, Puerto Rico 00745
www.trumpgolfclubpuertorico.com


TROPISK DRINKSKOLA
Fyra Karibiska klassiker.

The original Bacardi Mojito
1 del Bacardi Superior
3 delar club soda
12 myntablad
1/2 lime i klyftor
2 barskedar strösocker

Muddla limeklyftorna och sockret i glaset. Lägg sedan myntabladen i handen och klappa till dem för att ”väcka” dem. Lägg dem sedan i glaset. Muddla sedan mycket lätt igen. Tillsätt Bacardi Superior och sedan krossad is. Rör om ordentligt. Fyll på med krossad is och sedan club soda. Toppa till sist upp glaset med krossad is och garnera med en fräsch kvist mynta och/eller en limeklyfta.

The original Daiquiri
5 cl Bacardi Superior
3 cl lime (juice från en halv lime)
2 barskedar socker

Häll Bacardi Superior, limejuice och socker i en shaker och fyll på med solida iskuber. Skaka tills shakern är frostig och dubbelsila ner drinken i ett fryst cocktailglas.

The original Cuba Libre
5 cl Bacardi Superior
Coca Cola
Lime

Häll upp Bacardi Superior i ett glas fyllt med is. Fyll sedan upp med Coca Cola och pressa ur saft från en limeklyfta och garnera din Cuba Libre med lime.

FAKTA CASA BACARDI
Var: Cantaño, Puerto Rico (ca 20 minuter från San Juan, tvärs över bukten från gamla staden).
Vad: På Casa Bacardi Visitor Center kan man lära sig det mesta om romproduktion och Bacardis historia. Entrén är gratis och man får två biljetter som kan bytas mot läskande Mojitos i en stor bar vid entrén. Inne i besökscentret får man följa med på en guidad tur genom Bacardis historia och i den välförsedda butiken kan man sedan införskaffa allt möjligt med Bacardis berömda fladdermus på. Här säljs även speciella varianter av lagrad rom, exempelvis Bacardi Reserva Limitada, som endast säljs här på plats, i numrerade flaskor med tilhörande certifikat.
Visningar: Måndag till lördag från 8.30–17.30. Söndagar mellan 10 och 17.
Mer information: www.casabacardi.org
Mer information om Bacardi: www.bacardi.com
Allt du behöver veta för att bli en mästare på Mojito: www.bacardimojito.com