Läsartips!

I Golfresan nr 3/2010 presenterades de banor i Europa som varit värd för Ryder Cup de senaste trettio åren. Men om man vill gå längre tillbaka i historien finns det en rad andra intressanta banor som också haft en roll i den klassiska tävlingen. Här presenteras tre av dem. Alla tre stod värd för Ryder Cup för mer än femtio år sedan när europalaget endast bestod av Storbritannien och Irland. Alla tre ligger i Yorkshire, England. Tre utsökt fina hedbanor över vilka den legendariske banarkitekten Alister MacKenzies ande svävar.

Text och foto: Georg Kittel, Skanör

Moortown, England

Värd för Ryder Cup 1929

Moortown från 1909 är en av Dr Alister MacKenzies tidigaste skapelser. En vacker bana i det böljande hedlandskapet strax utanför Leeds. Tillsammans med grannbanan Alwoodley från 1907, MacKenzies allra första verk, betraktas den som en av golfvärldens främsta hedbanor trots att den numera kantas av en hel del höga träd.

Banans karakteristiska sandbunkrar är influerade av de välkamouflerade skyttegravar som den brittiske läkaren hade studerat under Boerkriget i Sydafrika. Med tiden blev MacKenzie golfbanearkitekt på heltid och kom att skapa några av golfens största mästerverk, bl a Royal Melbourne, Cypress Point och Augusta National.

1929 avgjordes Ryder Cup för första gången i Europa. Moortown fick äran att hålla i tävlingen som då spelades som fyra foursomematcher och åtta singelmatcher över 36 hål, ett format man behöll fram till 1961. De idag mest kända spelarna var britten Henry Cotton och amerikanerna Walter Hagen och Gene Sarazen. Matchen slutade 7-5 till Storbritannien/Irland.

Moortown Golf Club
Längd: 7001 yards, par 71
Greenfee: £ 45-80
Webbadress: www.moortown-gc.co.uk

Ganton, England

Värd för Ryder Cup 1949

Om värdskapet för the Open Championship någonsin skulle tilldelas en inlandsbana, en dock högst osannolik tanke, skulle Ganton tillhöra favoriterna. Trots att denna pärla från 1891 ligger flera mil från havet, mellan Scarborough och York, har den flera drag gemensamt med de brittiska linksbanorna. Sandigt underlag, rikligt bestånd av gulblommande ärttörne (”gorse”), många, djupa bunkrar och vindangrepp från alla håll.

En rad kända golfnamn har bidragit till banans utveckling, däribland Alister MacKenzie. Det namn man allra mest förknippar med Ganton är dock Harry Vardon som var klubbens pro 1896-1903. Med sina sex triumfer i the Open och som mannen som populariserade vårt vanligaste golfgrepp, the Vardon grip, tillhör han ju golfhistoriens stora.

1949 spelades Ryder Cup på Ganton. Det amerikanska laget anlände under ledning av Ben Hogan som inte själv kunde spela då han ännu inte hämtat sig från den svåra trafikolycka som nästan kostat honom livet. Även det brittiska laget var försvagat sedan Henry Cotton hoppat av för att han inte blivit utsedd till kapten! Britterna ledde efter första dagens foursomematcher, men en stark avslutning i singelmatcherna gav till slut USA segern med 7-5. I det segrande laget märktes bl a Sam Snead, Jimmy Demaret och Lloyd Mangrum.

Ganton Golf Club
Längd: 6935 yards, par 71
Greenfee: £ 50-90
Webbadress: www.gantongolfclub.com

Lindrick, England

Värd för Ryder Cup 1957

1891 var också startåret för ytterligare en blivande Ryder Cup-värd, The Sheffield and District Golf Club, senare omdöpt till Lindrick Golf Club. Denna bana belägen i södra Yorkshire, mellan Sheffield och Worksop, kan karakteriseras som en relativt öppen men kuperad hedbana. Närvaron av ljung är dock inte lika påtaglig som i Moortown och Alwoodley.

På 1950-talet brottades Ryder Cup med stora ekonomiska problem. Framförallt brittiska PGA hade svårt att finansiera både sitt lags resor till USA och de egna arrangemangen på hemmaplan. En engelsk industrimagnat, Sir Stuart Goodwin, steg in som räddande ängel och bekostade ur egen ficka Ryder Cup 1957. Han krävde dock att tävlingen skulle spelas på hans egen hemmabana, Lindrick.

1957 års tävling kantades av en hel del kontroverser. Flera starka namn saknades och amerikanerna var missnöjda med både inkvarteringen och den engelska publikens uppträdande när den hetlevrade Tommy Bolt besegrades av den kolugne skotten Eric Brown. Eller var det ovanan att förlora som rörde upp de amerikanska känslorna? Storbritannien/Irland vann med 7,5-4,5, den första brittiska segern sedan 1929! Nästa seger skulle komma först 1985 när det brittiska laget utökats till att bli Europa. Årets Ryder Cup-ankare Lee Westwood är medlem i Lindrick GC.

Lindrick Golf Club
Längd: 6606 yards, par 71
Greenfee: £ 35-65
Webbadress: www.lindrickgolfclub.co.uk

Andra intressanta golfbanor i Yorkshire

Alwoodley Golf Club
Greenfee: £ 40-90
Alister MacKenzies första skapelse.
Webbadress: www.alwoodley.co.uk

Ilkley Golf Club
Greenfee: £ 35-55
Ännu en bana av MacKenzie, dessutom Colin Montgomeries första hemmabana.
Webbadress: www.ilkleygolfclub.co.uk

Flyg och övernattning

Flyg till Manchester International Airport, därifrån hyrbil i 10 mil till norra utkanterna av Leeds som är ett lämpligt nav om man vill spela dessa fem utsökta banor och utforska natursköna Yorkshire. York och Harrogate är två städer väl värda ett besök, liksom de litterära systrarna Brontës hem i idylliska Haworth. På Alwoodleys hemsida finns flera förslag på övernattning i trakten.

Övriga Ryder Cup-banor i Europa före 1981

Southport and Ainsdale, England – värd 1933, 1937
Wentworth, England – värd 1953
Royal Lytham & St Annes, England – värd 1961, 1977
Royal Birkdale, England – värd 1965, 1969
Muirfield, Skottland – värd 1973

Tipsen är insända av Georg Kittel, Skanör

Läs golfresereportaget Klassiska Ryder Cup-banor