Romantiska Rathsallagh

Irland är omtalat för den golf landet erbjuder. Till Rathsallagh House, söder om Dublin är det istället matälskare och bröllopsgäster som vallfärdar, även om golfen minst sagt inte är så pjåkig här heller.

Timmen är redan sen när vi anländer. Vi lämnar därför vårt bagage i entrén och smyger direkt in i den varmt ombonade och eleganta matsalen. Sorlet är dämpat och det tar därför ett tag innan vi inser att restaurangen är helt fullbokad. Endast ett litet bord står tomt i väntan på oss.

Hovmästaren berättar vänligt om kvällens meny och vi börjar snart ana varför restaurangen är fullbokad.

Mitt första val blir en risotto med rökt kolja. Den smakar ljuvligt efter resan. Efter en liten citronvodkasorbet avnjuter jag sedan en underbart knaprigt confiterad anka serverad med gåslever och äpplen, avrundat med en härligt onyttig chokladfondant med pepprig körsbärsglass.

Rathsallagh ligger en timmes bilresa söder om Dublin och det må vara svårt att hitta hit. Men så snart du avverkat det minst sagt pittoreska vägnätet och sätter din fot på hotellet förstår du varför det ideligen vinner utmärkelser för än det ena, än det andra. ”Supreme Breakfast Award for Ireland”, ”Irish Country House Restaurant of the Year”, ”Best Wedding Venue”, ”The Top Three Wedding Venues in the World” är bara några av Rathsallaghs internationella erkännanden.

Det har förmodligen med ägarfamiljen O’Flynn att göra och deras ambition att det ska kännas som att gästerna verkligen är just gäster i deras hem. Eldarna sprakar rytmiskt i de stora öppna spisarna och både väggar och möbler är kryddade med personporträtt och familjebilder, böcker och allehanda memoarer.

Det kan också bero på Rathsallaghs historia, som inleds någon gång på medeltiden, men egentligen tar sin början först 1702-1704 då Rathsallagh House byggs av familjen Moody. Under en revolt i slutet av 1700-talet bränns huset ner och familjen, som förlorat hela sin förmögenhet i tumultet, flyttar helt enkelt in i sina tidigare stallbyggnader.

Sedan dess har de gamla stallen förvandlats till ett av Irlands charmigaste hotell, ett verkligt ”Country House”.

Klientelet består av allt från konfererande affärsmän till unga par, romantiskt försjunkna i varandra över middagsbordet.

Det ena av de 29 rummen är inte det andra likt, och trots en del småskavanker är det helt enkelt ljuvligt. Bara en sådan liten sak som en kuddmeny på nattduksbordet.

Men det finns också annat som lockar. Golfbanan till exempel.

En amerikansk skapelse på Irländska slätter

Det sägs att det var Peter Thompson, femfaldig British Open-vinnare, som över en drink i början av nittiotalet övertalade Joe O’Flynn om det förträffliga i att bygga en golfbana på markerna runt hotellet. Om han gjorde det, lovade Thompson att bli den förste att spela banan.

Sagt och gjort, tre år senare kunde Thompson slå ut på en nyanlagd, 6 256 meter lång parkbana, ritad av Christy O’Connor Jr och Peter McEvoy.

Banan är elegant utlagd i det vackert böljande landskapet och ser mycket inbjudande ut. Det här är något helt annat än Irlands traditionella linksbanor och de mer amerikaniserade skapelserna som närliggande K Club Palmer Course och nya PGA National. Visserligen har det gjorts liknelser mellan Rathsallagh och Augusta National, och nog för att de USGA-klassade greenerna är fantastiskt snabba och utmanande, med det är att gå lite långt.

På Rathsallagh krävs mer än en het driver och en rykande putter. Här får du tänka inför varje slag och inget läge blir det andra likt. Ett antal vattendrag, dammar och en mängd ståtliga ekar och andra lövträd ramar in de flesta hålen, där de rullar fram över kullarna. Så här i backspegeln skulle jag beskriva Rathsallaghs bana som en mycket underhållande och utmanande upplevelse, om än kanske inte mästerlig. Jag skulle utan tveka gärna spela den flera varv under en helg, men med så många andra, mer namnkunniga banor i närområdet är det lätt att bli frestad till snedsteg.

Av Mikael Andersson. Webbredigering Emma Lindén.