God mat, Armagnac, en hel del historia och kultur – det är vad som väntar den som beger sig till Frankrikes silverkust för att spela golf. Ja, förutom fina golfbanor och underbara stränder såklart. Text och foto Mikael Andersson.

Många, ja rent av de flesta, av Frankrikes första professionella golfare kom från de fattiga, sydvästra delarna av landet.

Jämfört med i stort sett alla andra länder där golfen introducerades av gentlemen från de brittiska öarna – och vars efterföljare därmed med största sannolikhet kom från mer välbärgade områden och samhällsskikt – är det speciellt, ja kanske rent av unikt.

Anledningen var att männen härifrån var vana vid den baskiska sporten La Pelot, där man svingar bollen med en slags förlängd handske. En stor del av sporten bygger på att kunna svinga med full kraft så att bollen skruvas till höger och vänster, och det föll sig därför naturligt för dessa basker att skruva golfbollen runt de tidiga golfbanornas lika otaliga som trånga doglegs.

Skulden för den sydfranska dominansen kan också läggas på två skotska officerare i Wellingtons armé som i efterdyningarna av Napoleons fälttåg, sökte utlopp för sin golfpassion på fälten utanför staden Pau – för övrigt marskalken Bernadottes födelsestad – där man sedan år 1856 grundade den allra första golfbanan på Europas fastland.



Golf de Moliets är en underbar blandning av vackra skogshål (som det 11:e) och karga linkshål. Det här är en golfbana du vill spela om och om igen.

Vi befinner oss på Moliets, knappt två timmars bilresa söder om flygplatsen i Bordeaux. Det är en verkligt sportresort med flera fotbollsplaner, boulplaner, tennisbanor med mera, men framförallt finns en mycket fin golfbana ritad av Robert Trent Jones Sr.

Här blandas skog, hed och seaside på ett härligt sätt.

Jag tror att alla som spelat Golf de Moliets först återger hålen utefter havet och därefter de magnifika pinjeskogshålen strax innan och efter de fyra linkshålen. Spelar du en stormig oktoberdag får du det lugnt och skönt i tolv hål där du är skyddad från vinden av mäktiga tallar. När du sedan korsar sanddynen för att komma till trettonde tee är det lika bra att du drar ner kepsen och greppar de långa järnen, för fram till sextonde handlar det om ren och skär linksgolf utmed den breda sandstranden.

Vinden piskar in från havet och vågorna dånar i takt med dina provsvingar, för det där med låga seasideslag hade du ju inte förberett dig på. På sjuttonde är du som genom ett trollslag förflyttad in i den vackra tallskogen igen och kan hämta andan innan rundan är över.

Linkshålen är extraordinära, men även flera av skogshålen är verkliga pärlor. Måste jag välja ut två av dem tar jag det vackra nionde, 312 meter långt med vatten till höger om green och den tuffa elvan.

Moliets är en semesterby som lever upp mest på sommaren. Här finns ett fint golfhotell samt även lägenheter att hyra. Klubben har en magnifik träningsanläggning och en niohåls övningsbana.


Utmed strandpromenaden i Capbreton finns fiskerestauranger och sköna barhäng.

Vi lämnar dock golfanläggningen och checkar in på oerhört charmiga Maison de la Prade, som drivs av paret Sylvie och Franck Ducousso. Det är en gammal semesteranläggning som renoverats till ett mycket stilrent hotell med sparsmakad design och elegant lounge-känsla i stort som smått. Franck är utbildad pro och följer gärna med gäster till banan för att ge lektioner.

Vi känner oss obildbara och lånar istället några cyklar. Ett par minuter senare står vi med fötterna begravda i den finkorniga sanden på stranden ”La plage de Messanges” – en av Les Landes mest ensliga stränder. Där låter vi de salta vågorna sköja bort både resdamm och dåliga svingminnen.
Ljuvligt!


Byggnadsstilen är baskisk.

Den här delen av Frankrike, söder om Bordeaux och norr om Biarritz, bestod tidigare av enorma sump- och våtmarker. När sedan Napoleon en morgon kände att han behövde en slags buffert mot Spanjorerna, bestämdes att man skulle dränera markerna och odla barrskog, vilken skulle försvåra en invasion från de otäcka grannarna. Tallarna hade ytterligare ett syfte, att binda sanden vid de enorma sanddyner som löper parallellt utmed kusten.

Idag rymmer de gamla våtmarkerna Europas största bestånd av tallskog.

Tack vare Napoleon kom också militärindustrin igång och exempelvis kommer inte bara den värlsberömda skinkan från staden Bayonne, utan även den något mindre charmiga bajonetten, som på franska betyder ungefär ”liten Bayonnare”.

Det har alltid varit en mycket fattig del av landet, men under senare tid har man insett att skogen, vildmarken och kanske främst den 125 kilometer långa sandstranden kan locka turister.
Kanske även golfturister?

Vi promenerar runt i den charmiga kuststaden Hossegor, som är en riktig skatt med sin vackra arkitektur och välbevarade historia. Staden är förbunden med hamnstaden Capbreton där vi bland annat hittar en bra fiskmarknad. Ett halvt dussin ostron kostar 17 kronor, vilket är mindre än vad ett ostron skulle kosta i Sverige!


Hossgor Golf Club är en klassisk parkbana med knotiga tallar och smala fairways.

Mitt i Hossegor, bara en wedge från den lokala marknaden, ligger stadens stolta golfklubb – Hossegor GC.

Det är en klassisk, ganska trång parkbana av äldre snitt, med fint klubbhus i baskisk stil och härlig atmosfär.

När personalen får höra att vi är svenskar, hämtar de en lång man med elegant Clark Gable-utseende, som presenterar sig som Mike Mott – på klingande Lidingösvenska! Förklaring kommer då vi får veta att ”Mike” är en 76-årig svensk-amerikan från Lidingö, som sedan många decennier varit bosatt i Frankrike. Han har spelat golf i 63 år och trivs utmärkt med sitt sommarboende intill sjunde fairway på Hossegor.

Tillsammans avnjuter vi en av mitt livs bästa golfluncher, bestående av stekt skogssvamp, färsk, stekt gåslever på en smörstekt toast, en hel pärlhöna och så en liten potatisgratäng. Dessutom riktigt goda viner och självklart dessert. Inte undra på att jag därefter spelar drömgolf!

Banan är som sagt en klassisk parkbana, och har en hel del roliga hål. Kvaliteten är riktigt bra och jag skulle absolut kunna tänka mig att spela den igen, om inte annat för det charmiga klubbhuset och inte minst restaurangen…




Mat, mat, mat – och så lite golf. "Patisserie du Golf" har stort urval bakverk, och ligger bara någon minuts promenad från golfklubben.

Kusten här nere kallas Côte d'Argent – Silverkusten. Namnet sägs komma av det förtrollade ljus som skapas när solen bryter horisonten och går ner i det knallblå havet. Men man kunde även vara lite vitsig och säga att det passar bra med tanke på de flesta sommargästernas ålder. Côte d'Argent är en lugn, skön och framförallt säker plats. Här är man förskonad den kriminalitet som drabbat delar av Côte d’Azure, där den mer iögonfallande rikedomen har dragit till sig en del skumma element. Här är det i stället lugnt, tillbakalutat och tryggt.

När surfingen kom till Europa från Amerikas västkust fick den först fäste här. Det märks fortfarande, då dessa små städer utmed stranden nästan känns som deras amerikanska förebilder – om än mycket charmigare förstås. Ungdomar hänger i klasar på bilar med surfbrädor på taken och butiker som O’Neill och Billabong dominerar i många fall stadsbilden.

Stränderna och havets vågor är naturligtvis en förutsättning för denna livsstil, men även klimatet är viktigt.

En enda gång på 100 år har det blivit så kallt att träd dött här. Då var det -18 i Biarritz, men vanligtvis är det behagliga temperaturer under stora delar av året.

Våren kan vara kylig och blöt, men sommaren är perfekt, och inte så het som på många andra ställen i Frankrike. Hösten är dessutom lång, varm och helt utmärkt för golfare, då banorna vid den här tiden är i bästa skick.

Havet är fortfarande ljummet (aldrig kallare än 17 gr) och ända fram mot doppardagen är det oftast kanonväder. Visst kan det regna, blåsa och vara ner mot 14 grader, men det tillhör undantagen och varar i så fall endast någon dag.

Även om det regnar i Biarritz, kan det vara torrt i Hossegor, tre mil därifrån. Biarritz ligger intill Pyreneerna, där molnen släpper sin last.




Seignosse är vacker, men inte helt lätt att tampas med. Då är regionens starka drycker lättare att smälta! Ovan demonstreras den unika sandjord där "Vins du Sable" odlas.

Det varma klimatet är också anledningen till att regionens stora digestif, Armagnac, är så mycket sötare än Cognac, som tillverkas på liknande sätt. Tidigare var många Armagnac enkeldestillerade, men idag görs de flesta på exakt samma sätt som Cognac.

Där Cognac är frisk är Armagnac lite mer syltig i smaken, och jag måste säga att jag gillar det. Dessutom är priserna på helt andra nivåer och du kan utan problem köpa en Armagnac från ditt eget födelseår.

En verklig specialare från Les Landes är Floc d’Armagnac – en blanding av Armagnac och druvjuice som är perfekt till exempelvis stekt gåslever, som alternativ till Sauterne.

En annan raritet är ”Vins du Sable”, som görs på druvor från vinrankor som växer i sanddynerna. Odlingarna har aldrig drabbats av vinlusen och är därmed ett av få områden i världen som aldrig behövt ympa sina druvor på amerikanska rotstockar. Produktionen är blygsam.

Tio mil in i landet ligger staden Madiran, där det odlas en del mycket intressanta viner på druvan Tannant.

Den ledande producenten heter Alain Brumont, vars egendomar Chateau Montus och Domaine Bouscassé väckt stor uppmärksamhet världen över och gjort att han räknas till en av landets främsta vinmakare.


Seignoss vackra klubbhus i New Orleans-stil.

I och kring Les Landes finns ett stort antal bra golfbanor. Bland annat St Avit – Mont de Marsan, som är Jean Van der Veldes hemmabana. Tyvärr har vi inte tid att besöka klubben, men sista dagen under resan spelar vi en riktig pärla, ritad av den egocentriske amerikanen Robert Von Hagge.

Seignosse ligger inbäddad i relativt kuperad pinjeskogsterräng och Von Hagge har verkligen utnyttjat nivåskillnaderna maximalt. Det är en rolig och omväxlande bana där man belönas med djärva slag som lyckas men straffas extremt hårt vid mindre lyckade slag. Upphöjda och ondulerande greener gör att närspelet är av största vikt. Avslutningen är riktigt svår med en smal par femma på 518 meter upp mot klubbhuset.

Golf Hôtel Blue Green Seignosse är byggd i härlig Louisianastil med magnifik utsikt över första och artonde hålet. Även här är maten ett av de stora trumfkorten. Missa inte kökets peppargåslever med ett gott glas Sauterne till. C’est Magnifique!

Magnifikt blir även mitt slutomdöme om Les Landes. I alla fall som golfresmål för oss som uppskattar livets goda sidor med långa varma höstar, bra banor och utsökt aftergolf i form av mat, vin och salta bad. Dessutom i lugn och stressfri miljö, med närhet till såväl Bordeaux som Biarritz.

Kanske ska vi sända en tacksam tanke till den gode Napoleon. Utan honom hade förmodligen varken sanddyner eller golf fått fäste här på Silverkusten.


Golfpaket och arrangörsresor till södra Frankrike

Golfguide
Frankrike, Bordeaux – Golfguide

Golfresereportage
Frankrike, Bordeaux - Golf à la Carte
Frankrike, Paris, Dolce Chantilly - Golfweekend
Frankrike, Montpellier - Sydfransk golffavorit
Frankrike, Paris – Disneyland
Frankrike, Provence, Barbaroux - Golf och vin
Frankrike – Golfresan on Tour resa – Jubileumsresa med mersmak
Frankrike, Provence, St Estérel