Drömmen om paradiset är sann. Den karga baksidan gömmer en Trent Jones-ritad golfbana. Framsidan bjuder på några av Karibiens vackraste stränder med flamingos och pelikaner. På Aruba hittar du två ljuva sidor av livet. Text Emma Lindén. Foto Ulf Beglund.

En kraftig vind möter oss utanför Queen Beatrix International Airport. Flygplatsen ligger insprängd mellan Oranjestads pastellfärgade byggnader och havets azurblå vågor. Vinden gör sig ständigt påmind på Aruba – paradisön i det Karibiska havet.

Aruba är omtalat som paradisön norr om Venezuelas kust. Paradisön marknadsför sig själv som den rätta platsen för din smekmånad och tillsammans med grannöarna Bonaire och Curaçao bildar Aruba något som myntats ABC-öarna.




Arubas är en färgstark blanding av olika kulturer med vänliga invånare, ljuva stränder och bra golf. Watapana är öns mest kända träd, som alla lutar mot nordväst, på grund av de kraftiga passadvindarna.

Aruba är en holländsk provins som genom åren lockat både amerikaner och holländare i massor. Faktum är att både det holländska och amerikanska språket talas på ön, men huvudspråket är Papiamento, en blandning av sju olika språk.

Precis så är det på Aruba. En massa influenser från olika kulturer, samlade som i en godisskål med det bästa från var och en. Även om de amerikanska influenserna lätt tar över när det kommer till hotellkomplex och gastronomin på ön, liksom lakritsen i en ”Gott och blandat”-påse.



Till ytan är Aruba en mygga. Bara en mil gånger tre och ungefär en tjugondel av Gotland. Öns södra sida kantas av sanddyner strösslade med soldyrkande turister och planterade palmer, intill det närmast kristallklara vattnet. Kastar du dig istället till öns nordostsida möts du av platt, stenig och brunbränd mark. Här och där sticker kaktusar upp som gröna pelare ur den karga marken. För att vara ärlig tycker jag inte att det är särskilt vackert, ändå måste jag beundra den enorma kontrast som öns två sidor visar upp, och när jag blickar ut mot havet fascineras jag över hur vattnet gång på gång slungas upp mot de klippblock som vaktar öns nordostsida.

En bit längre upp från de vilda vattenkanonerna breder stora gröna mattor ut sig. Det är den mark som idag består av Arubas enda 18-hålsbana – Tierra del Sol Country Club. En riktig pärla ritad av Robert Trent Jones II (6 228 meter, 18 hål, par 71), skapad i skönaste linkskaraktär på öns torraste del.

Banan bjuder på häftiga vyer ut över ett landskap som kanske inte är vidare vackert, men fascinerande med havets oändlighet så långt ögat kan nå. Extra tydligt är det på hål sju, par 3, 143 meter, där horisonten bjuder på vassa klippblock uppradade som en mur mellan land och hav.



Tierra del Sol är inte mer än 15 år gammal, men byggd i en stil som tar dig 100 år tillbaka, i klassiskt Skotsk anda. Banans signaturhål, hål tre, par 3, 164 meter, är en riktig utmaning, mycket för vinden som alltid är i spel. Greenen vaktas av tre bunkrar, strategiskt placerade vid framkant och på vardera sida. Här gäller det att ha kyla och lägga bollen så långt åt höger som möjligt, för att sen låta vinden sakta föra den in mot green.

Så är det på många av Tierra del Sols hål. Vinden gör sig ständigt påmind, och det krävs snarare list än kraft för att bemästra utmaningen.

Sedan Tierra del Sol öppnade har banan växt i takt med sin omgivning och blommat ut till något som idag snarast kan beskrivas som en liten community. Runt banans solblekta fairways börjar allt fler villor ta form, en resort med spa har sett dagens ljus och enligt mina smaklökar har ett av Arubas bästa kök etablerat sig här. Restaurangen Look-out Bar & Grill är toppfräsch med utsikt över golfbanan. Jag rekommenderar verkligen deras fajitas och inte minst det friterade majsbrödet, en av Arubas specialiteter som de gör riktigt bra.

Men, det är inte för golfen eller det friterade majsbrödet man besöker Aruba. Aruba är en paradisö med en stark treenighet där stränderna, hotellen och restaurangerna står i fokus. Golfen är ett plus för oss som gärna spelar, men utöver Tierra del Sol finns det inte mycket mer.

Divi Village lilla resortbana på nio hål är visserligen vacker där den sveper längs poolbar och uteservering. Men mycket mer än ett imponerande avslutningshål där du spelar in mot en ö-green finns inte. Banan är kort och förhållandevis enkel, en typisk resortbana där vinden är det enda hindret för att inte notera ditt livs score.


Flamingo Beach på privatägda Renaissance Island ägs av hotellet med samma namn. Hit får endast du som bor på hotellet åka, och båtturen på 30 minuter utgår från hotellets reception, mitt i ett köpcenter.

Till Aruba åker man istället för att koppla av och må bra. Öns stränder sveper längs hela södra sidan och stora lyxhotell slåss om marken intill den pudervita sanden.

Eagle Beach och Palm Beach är de mest välkända stränderna, där den förstnämnda står för ett lugnare område – det så kallade Low Rise – och det sistnämnda High Rise; området där hotellbyggnaderna i rak motsatts skjuter som kanoner upp i skyn.

Lika högt som hotellbyggnaderna når, är pulsen på Palm Beach. Här kan du förströ tiden med diverse vattenaktiviteter, som kitesurfing, snorkling och jetski – till tonerna av trummor från någon av de närliggande serveringarna. Att du sedan blickar ut över turkosblått vatten, kryddat med pelikaner som dyker efter fisk, gör inte saken sämre. Här är det inte svårt att släppa stress och måsten för ett tag.



I Orangestad visar husen upp sig som gräddbakelser, målade i regnbågens alla färger. 9-hålsbanan Divi Village är måhända även den vacker för ögat, men någon större golfuplevelse bjuder banan inte på.

I Oranjestad ljuder däremot andra toner. Glada biltutor ekar mellan de små pastellfärgade husen uppradade som gräddtårtor i ett konditoris skyltfönster. Staden har fått sitt namn efter de orangefärgade husen, även om de representerar regnbågens alla färger.

Oranjestad är Arubas huvudstad. Här är det trångt mellan lyxbutikerna som säljer nyputsade guldklockor, smycken och märkeskläder. Och visst kostar det att ligga på topp. Shoppingen är allt annat än plånboksvänlig på Aruba. Trots dollarns låga kurs är det dyrt att handla här, mycket på grund av den kryssningsturism som väller in över ön stora delar av året. Ska man göra fynd gäller det att tajma in lågsäsongen, då en del butiker bjuder på röda prislappar.

Dessvärre är Aruba en ö som aldrig sover, med ett klimat som garanterar sol och 30 grader året om. Ett tips är att besöka Aruba tidig höst för aningen lägre tempo och plånboksvänligare shopping.



Aruba omtalas som paradisön med den starka trenigheten – hotellen, restaurangerna och stränderna. De flesta turisterna uppskattar även shoppingen, som bjuder på mängder av märkesvaror och lyxprodukter.

Även maten är en relativt kostsam fråga. En vanlig lunch, som visserligen serveras i stora portioner, snor åt sig minst en hundring från reskassan. Vill du sen dricka öl, vin eller läsk till maten, får du lägga till ytterligare ett antal dollar.

Men det är inte priserna som får mig att misströsta om det lokala köket. Menyerna är nämligen lite väl influerade av den holländska och Amerikanska traditionen. Friterat är bara förnamnet och om du är någorlunda mån om vad du äter, är det svårt att hitta något nyttigt för en rimlig summa. Fisk och skaldjur är öns specaliteter, men dubbelkolla innan du beställer, så du slipper förlora din fisk till fritösen.


Papiamento är inte bara det största språket, utan även en mycket bra restaurang.

Däremot kan jag starkt rekommendera Papiamento Restaurant. Denna familjeägda restaurang drivs i familjens trädgård, runt en upplyst pool. Här är maten värdig en gourméts smaklökar, och till och med de friterade rätterna fick mig att höja på ögonbrynen. Missa inte heller ett besök i deras vinrum. Här finns vin från golv till tak, lagrade i något som från början var familjens barnrum.

Så är livet på Aruba. En salig röra av allt det goda, toppat med lata dagar på stranden, blickandes ut över havets oändlighet, funderandes över vilken sida av livet jag befinner mig på nu.

TIERRA DEL SOL
Antal hål: 18, par 71.
Bankaraktär: hedlandsbana/links.
Öppnades: 1995.
Banarkitekt: Robert Trent Jones II.
Längd: 6228 meter från bakre tee.
Svårighetsgrad: medelsvår.
Golfshop: Ja.
Golfbil: Ja. Samtliga golfbilar är utrustade med färgskärm som visar översikt av golfhålen, räknar avstånd till greenens mitt, flaggplacering samt att du kan beställa mat från grillen efter avklarad runda.
Övningsområde: Driving range med gräsunderlag och övningsområde för närspel och puttning.
19:e hålet: Den tillhörande restaurangen, Look-out Bar & Grill med utsikt över golfbanan. Maten är utsökt och utsikten över golfbanan är minst sagt trivsam.

THE LINKS AT DIVI ARUBA
Antal hål: 9, par 36.
Bankaraktär: Linkskaraktär.
Öppnades: 2004.
Banarkitekt: L.A. Links, Inc.
Längd: 2699 meter från bakre tee.
Svårighetsgrad: lätt.
Golfshop: Ja.
Golfbil: Ja.
Övningsområde: Det finns övningsområde för närspel och puttning.
19:e hålet: Restaurangen Mulligan’s ligger ovanför det 9-hålets ö-green. Där kan du njuta av en svalkande paraplydrink till tonerna av livemusik, samtidigt som du bländas av inspelen mot flaggan.