Golf i Argentinas fyra hörn

Vi reste till Argentina för att ta pulsen på ett golfresmål som väntas växa kraftigt i popularitet.  Under vår resa besökte vi Argentinas fyra hörn – Buenos Aires, djungeln, bergen och ”fin del mundo”, världens ände.  En golfresa vi sent kommer glömma!
Argentina är ett enormt stort land med utmanande klimat för nordeuropeiska golfare. Från Buenos Aires i öster till Anderna i väst är det mer än 1 000 kilometer – längre än avståndet mellan Stockholm och Prag. Från djungeln i norr till landets sydspets är det mer än 3 700 kilometer – längre än avståndet mellan Stockholm och Lissabon!

Jag har just kommit hem efter att ha spelat golf i alla fyra hörn av Argentina – i huvudstaden, i djungeln, i bergen och i ”fin del mundo”, världens ände. Kvaliteten på banorna varierade betänkligt.

Golfodyssé med start i Buenos Aires

Jag inledde min golfodyssé i huvudstaden Buenos Aires. Bland de rekommenderade banorna finns The Jockey and Olivos Golf Clubs, parbanor byggda på 30-talet, den mer moderna Buenos Aires Golf Club och Mar del Plata GC, en linksbana vid kusten. Jag spelade även två andra rekommendationer, St Andres, landets äldsta golfklubb och Pilar GC.

Golfbanan som ritades av Mungo Park, ättling till den skotska Park- Familjen som vunnit så många av de British Open-mästerskapen under 1870 och 80– talen, ligger vägg i vägg med en tågstation. Det är i högsta grad en traditionell parkbana med platta fairways mellan uppvuxna träd. Banan lutar sig på snabba greener, semiruff som nykokt spagetti och några enstaka doglegs som svårigheter.

Alla greenerna är upphöjda som om de är byggda för det Skotska klimatets ihållande regn, nu är det dock tveksamt om regn kommer vara något större problem för dagens golfturister, däremot värmen och fuktigheten. Argentinas vår och sommar pågår mellan september och mars, och temperaturen i Buenos Aires kan nå 40 grader i januari och februari.

På den moderna 27-hålsanläggningen Pilar kan du i alla fall hyra en golfbil, för det får man inte göra på de äldre banorna.

Banan byggdes på nittiotalet av Argentinas numera hädangångne madrasskung. Här finns en stor mängd bunkrar och en utgrävd sjö tillsammans med flera dammar utgör de största hindrena på banan. Åttonde hålets ö-green var lika vacker som dödlig, men annars gav banan ett ganska platt intryck. Trots sin ranking bland världens 100 bästa banor.

Vid Foz De Iguaqu, i de allra nordligaste delarna av landet, hoppar jag över gränsen till Brasilien och spelar riktig ”djungelgolf” vid Bourbon Hotels & Resorts.  Där dekorerade svajande palmer greenkanten på varje hål, och så här i efterhand är det snarare naturen än golfen som fått min uppmärksamhet.

Däremot blev golfen betydligt bättre och placerad i mer spektakulär miljö, när jag kom till Anderna i landets västra delar. Dessutom var temperaturen här mer i min smak. I Bariloche – kanske mer känt för sina skidorter och förrymda nazister – spelade jag två banor, och jag skulle gärna återvända och spela dem igen.

Hotell och golfbana ligger i en nationalpark, inklämt mellan två enorma sjöar och en skog, med bergsmassiven som bakgrund. Banan med par 70 är kort, drygt 5 000 meter, men bjuder ändå på mycket golf, särskilt på sista nio. Tian vrider sig utmed stranden till sjön Nahuel Huapi och ju modigare du är, desto mer kan du skära av.  En både vacker och spännande utmaning!

På andra sidan staden ligger Arelauquen Golf & Country Club med en ännu mer imponerande bana, par 71, 5 970 meter. Första nio bjuder på en ovanlig par femma. De första 270 meterna är rakt fram, men sedan knixar sig fairway runt en lund och över en damm, innan den når fram till green. För att nå green på rätt antal slag krävs bra placering av andraslaget. Ändå så var det de sista nio som bjöd på den verkliga utmaningen, med långa hål, knixiga utslag och hotfulla par treor.

Min sista destination under resan blev ”fin del mundo” (världens ände) nere vid den absolut sydligaste spetsen av Sydamerika, bara några tiotal mil från Antarktis. Det här blev min fjärde golfdestination i Argentina och mitt fjärde klimat. Och även om inte golfen med sina ynka nio hål bjöd på den största upplevelsen så var besökt väl värt ”besväret”. Jag har trots allt spelat golf vid världens ände.

Text Tony Gearing. Foto Joanna Gross. Webbredigering: Emma Lindén

Golfresereportage Argentina
Argentina, Patagonien - Golf vid foten av Anderna